Jag är en sådan där orolig själ. Alltså en som oroar sig för allt, ofta i onödan visar det sig. Min livserfarenhet borde nu ha lärt mig att saker och ting faktiskt brukar lösa sig, även om man ibland måste acceptera att det inte löste sig till det jag tänkte. 

Igår grubblade jag länge på ett problem som jag hade på jobbet, och jag gick hem med malande tankar. "Vad ska jag göra nu om inte..." "Hur ska jag lösa det här..." Osv. När jag sedan på kvällen läste min jobbmail (jo jag jobbar lite hemma på kvällarna) så såg jag ett mail som KAN lösa mina problem. Glad i hågen förflöt resten av kvällen problemfritt. Typ. Så jag försöker intala min katastrof-tänkande hjärna att programmera om till att sluta se kaos och elände och istället försöka se att saker faktiskt kan bli bra. 

En gråmulen tisdag i januari. Nu kan det bara bli bättre, eller hur?!