myTaste.se

-1,9 kg!

Resultatet efter första veckan med Viktväktarna online blev så mycket som 1,9 kg! Då ska man ändå komma ihåg att jag frossade loss på lördagen då vi var hos min syrra. Då åt jag en bit över 50 propoints i form av vin, choklad och brieost. Maten i övrigt åt jag bra, och jag höll mig från godis och chips som stod framför mig *klapp på axeln*. Resten av veckan har gått alldeles perfekt förutom att jag dricker för lite vatten och jag rör mig för lite. Jag sprang (ja, eller vad man nu ska kalla det...) lite igår, och nu känns det i benen idag! Hu vad otränad jag är.

Men det känns skönt att första veckan gick så bra!

Haha. Älskar dessa snapchat-filter.

Ibland vill jag bara ge upp

Ingen god morgon här inte. Vikten går åt fel håll igen och jag går snart och gräver ner mig! Gårdagen gick så bra med maten. Jag åt en sallad med chèvre och grillade grönsaker till lunch och en räksallad till middag när de andra åt pizza. Drack mycket vatten och den enda alkohol jag druckit i helgen var en drink (gin/tonic). Inte en massa snacks som jag brukar äta, utan igår åt jag några av mina hälsobollar. Vad gör jag för fel? Vad är meningen? Ska jag behöva äta på svältnivå för att gå ner i vikt? Varför motarbetar min kropp mig så mycket?! Jag blir så himla ledsen och är snart redo att ge upp. Jag bara går ner samma j*vla kilon om och om igen, och så går jag upp dem snabbare än jag hinner säga våg. Jag är på en sabla viktplatå nu som jag aldrig tycks kunna ta mig ifrån. Jag var så glad i fredags när jag gått ner typ 1,5 kg sedan måndagen, men nu på 2 dagar har jag gått upp 1,2. Varför?! Jag blir så LESS på detta. LESSLESSLESS.
Min viktkamp just nu är bara ett evigt Sisyfosarbete. Jag kommer ingen vart. Jag vet också att de förändrade hormonnivåerna i min kropp gör att det kan vara svårare att gå ner i vikt, vilket tydligt ses hos mig. Uppenbarligen vägrar min kropp att ge ifrån sig ett enda gram av mitt överflödsfett, utan den håller benhårt fast vid allt.
 
Vad ska jag göra för att förändra kroppens kamp mot mig själv och min vilja?! Jag ska försöka komma ut på promenad varje dag, för det kan vara så att min kropp behöver få den motionen för att släppa taget. Jag springer ändå 2-3 ggr/vecka, men jag behöver tydligen också få in mer motion i form av promenader eller liknande de dagar jag inte springer. Suck. Visst tycker jag om att promenera, men jag känner att behöver jag verkligen kämpa så mycket för att gå ner i vikt när man ser andra på olika facebookgrupper för viktnedgång som jag är med i gå ner 10-15 kg på nolltid. Varför kan inte jag?! WHY?
 
 
Så, nu har jag fått kräkas av mig lite depp. Imorgon är jag på det igen.

- på vågen!

En synnerligen god fredagmorgon hoppas jag att ni har. 

För mig startade dagen med ett präktigt minus på vågen! Tjohoo! Det verkar ha gett bra effekt med ökat intag av vatten, och det ger ju en sporre förstås att fortsätta dricka vatten (jag är så kopiöst dålig på att dricka så det är stört).

Sedan blev det ett stort glas citronvatten (häpp) och så min ljuvliga morgonyoga. 

Idag om 3 veckor åker vi till Zakynthos. Längtar ihjäl mig!



Vatten, vatten, bara vanligt vatten

God morgon, finaste!

Sovit gott? Jag vaknade av en mardröm som jag haft någon gång tidigare också. Det handlar om att jag har en dag kvar att leva. Jag vet att ett visst klockslag ska jag dö, och paniken och ångesten stiger för varje minut. Usch usch usch! Det är så hemskt att uppleva det i drömmen, och när jag vaknar så vet jag inte om jag lever, om jag är död fast i himlen (eller var man nu eventuellt hamnar) eller om jag är vaken från drömmen. Hu. 

Imorse vägde jag mig och det går åt helt fel håll igen. Jag blir så himla less. Det är samma kilon som jag går upp och ner hela tiden. Jag äter bra och hälsosamt och tränar. Vad mer ska jag göra? Imorse kom jag på det jag tror är felet. Jag dricker för lite vatten! Jag är glad om jag får i mig en liter om dagen. Varför det är så vet jag inte. Jag älskar ju vatten, men jag glömmer bort det hela tiden. Imorse blev det två stora glas citronvatten, och nu på bussen känns det liksom... Ehh... Vill nästan be chaffisen trampa ner gasen lite till. Haha. 

Jag har en flaska vatten på jobbet och den ska drickas ur innan jag får gå hem. Nu är den bara på en halvliter så det får bli TVÅ sådana flaskor/dag. Basta. 

En toppen(fre-)dag

Har ni haft en bra dag? 
 
Min fredag har fyllts av jobb, och min sista lektion från 15,15-17 borde ju kännas blytung att göra en fredag, men det brukar bli en riktigt bra lektion eftersom den klassen är så fruktansvärt rolig. Det blir alltid en massa "underbältet-humor" och det blir tramsigt och så himla härligt roligt.
 
Övriga familjen åt pizza idag, men jag åt en ljuvlig sallad med kräftstjärtar, avocado, oliver, ägg, grönsaker (förstås), lök, olivolja, citronsaft, dill och Herbamare och svartpeppar. Så sjukt gott. Till det ett stort glas vatten och till efterrätt 2 dadlar och ett äpple. Har just sett en dokumentär om Michael Jackson, och det är helt otroligt hur duktig han var redan från början. Jäklar i min lilla låda vilken röst!

Så glad också att vågen är tillbaka på samma vikt som jag hade innan påsk. Nu ska jag verkligen försöka komma ner lite till innan det är dags att åka till Grekland om 4 veckor, då lär det ju bli massa god mat och god dryck som renderar i vikt uppåt igen. Jaja, det är morgondagens problem.
 
Nu är det dags att sova.

Mina räddare i nöden

Vissa dagar rids jag av en enorm sötsugsmara. Jag går och sniffar i skåpen och föreställer mig hur gott det skulle vara att äta något av det goda som finns i våra skåp, eller hur enkelt det skulle vara att svänga ihop något sött och gott att äta, med följden att jag njuter i stunden men rids av en ännu värre mara efteråt när jag inser vad jag gjort. Förvisso lever jag utan pekpinnar, så om jag skulle äta något som innehåller mycket raffinerat socker och fett och annat onyttigt (men gott) så skulle jag inte känna mig deppig, utan jag skulle mest bara bli arg på mig själv att jag tillät mig att äta så mycket som jag förmodligen skulle göra. Jag har svårt att begränsa mig själv när det kommer till godis och nötter. Jag kan lätt trycka i mig en påse lösgodis på rekordtid och folk hinner nog inte reagera innan jag har proppat i mig ett par rejäla nävar salta cashewnötter. Det säger bara swosh så är det borta. Det är det här beteendet som jag måste komma till bukt med, för det är det som ligger till grund för min övervikt.
 
Så vad gör jag när "det stora suget" kommer över mig? Jag har två räddningslinor. Den ena är dadlar. Den andra är äpplen. 
Stora, härliga medjooldadlar. Dyra så in i *piiip*, men så värt priset. De smakar himmelskt, som kola ungefär (med lite god vilja) och två dadlar är tillräckligtför att stilla mitt sötsug.

Stoooora, fina dadlar. Mmmm.

Min fika idag i solen. 2 medjooldadlar och en kopp kaffe. Behöver inte mer än så.

Min andra livlina är äpplen. Jag tar ofta ett äpple efter maten som "efterrätt" då känner jag mig inte så sugen att gå lös i skåpen och leta något gott att avsluta middagen med.

En annan livlina som jag har är faktiskt te. På kvällarna brukar jag bli väldigt sugen på något gott, och om jag gör en god kopp pukka-te så klarar jag mig faktiskt bra. Just nu kör jag deras "relax-te" som är riktigt gott och gör gott så jag blir lite trött på kvällen innan jag ska sova. Perfekt.
 
Vad har ni för livlinor som håller er flytande när suget kommer över er?
Denna bild lånad från Pukkas hemsida.
 
Nu har jag druckit min kopp te och ätit mina dadlar, så nu ska jag ta och lägga mig och hoppas att jag kan sova bättre inatt.

"Den bästa dieten är den du slipper tänka på"

God morgon, solstrålar.
 
Inatt har jag fått sova lite bättre, tack och lov. Det var så behövligt när jag nu sov så dåligt igår. Det känns som jag ständigt går omkring med ett sömnunderskott, och den enda gången jag tar igen det är på sommarlovet. Då kan jag ligga i soffan och ta en powernap om jag är trött på eftermiddagen (vilket jag alltid blir), och jag behöver inte tänka på jobb och annat som stressar upp mig. Nu är det bara 7 veckor kvar på terminen, och de kommer gå så rasande fort!
Imorse läste jag en så bra artikel i DN, "Den bästa dieten är den du slipper tänka på"När man vill gå ner i vikt och få en bättre hälsa så ser man en massa dieter och annat som lovar en "quick-fix". Senast imorse såg jag en reklam på facebook som skrev att "mamman gick ner 20 kg på en månad med dessa mirakelpiller". Yeah right! Vi överviktiga är väldigt sårbara och går alldeles för lätt på dessa "mirakelkurer" för vi vill ju helst gå ner alla dessa kilon på nolltid. Helst över natten så vi vaknar upp morognen efter, smala, friska och starka. Been there, done that. Vad vi måste tänka på är ju att vi fått vår övervikt över lång tid, och då kommer det ta tid att bli av med övervikten också. Det finns ingen quick-fix whatsoever. Det är hårt arbete över lång tid som gäller.
 
Men det viktigaste som jag tycker, och som framkommer av artikeln ovan, det är att man måste sluta med dessa dieter (jag tänker typ fruktbantning, piller, flygvärdinnemetoden och liknande ensidiga svältkurer) som kanske ger resultat på kort tid, men man ger snabbt upp och övergår till vanlig mat igen och så är viktökningen där som ett brev på posten (i dessa dagar är väl kanske det en dålig liknelse när posten ska dra ner sin service och annat, men jag hade inget bättre att ta till...). Allt handlar egentligen om en livsstilsförändring! Jag måste förändra mitt liv. Det är jobbigt, ja, men nödvändigt. Jag måste inse att min kropp reagerar med att samla på sig överflödig energi med resultatet att jag blir överviktig, och om jag inte vill se ut så resten av mitt liv så måste jag förändra min livsföring. Men vad behöver jag göra? I artikeln står att träning har egentligen ganska marginell effekt på viktnedgång, vilket jag hört tidigare. Träningen ska föras in i det dagliga livet för att det ger positiva effekter på hälsan! Vi blir starkare, vi blir piggare, vi får starkare skelett (vilket är bra särskilt för oss kvinnor som har lättare att få benskörhet med åldern), vi får bättre syreupptag och vi blir (faktiskt) gladare och mer positiva av träning pga att våra "må-bra-hormoner" endorfiner släpps lös av träning och motion. Men motionen ger som sagt sällan ett resultat på vågen. Däremot ger det resultat på måttbandet, vilket är en helt annan sak.
Artikeln belyser att många dieter är väldigt strikta med vad du får/inte får äta. Den har många regler och många förmaningar. Jag tycker det är intressant att se på olika forum hur stämningen kan bli rent av hätsk om någon skulle våga sig på att avvika från dieten. Särskilt har jag sett detta på LCHF-forum där det kan bli väldigt tråkig ton om någon försöker tänja på gränserna och ifrågasätta. Jag har själv ätit enligt LCHF och jag kommer ihåg att jag kände mig helt värdelös om jag inte åt slaviskt enligt de strikta rekommendationerna. Samma sak med viktväktarna. Jag följer ett viktväktarforum på facebook, och där kan det bli riktigt dålig stämning om någon ifrågasätter något. Jag har själv gått ur viktväktarna eftersom jag anser att deras nya program inte riktigt passar mig och min livsföring. Jag vill inte leva med tanken att jag måste bokföra allt jag äter och få dåligt samvete om jag skulle få för mig att äta något som går "utanför mallarna" och ständigt gå omkring och tänka "kan jag äta det här" (jag återkommer med den tanken i ett annat inlägg längre fram). Jag vill kunna känna att jag kan äta allt, men inte alltid. DET är en sund livsföring för mig. Att jag ska kunna äta lite (med betoning på lite) godis eller chips, att få dricka mitt rödvin till maten, att få äta en klick bearnaisesås till grillat, att få njuta av en smaskig efterrätt... Det vill jag få göra, men bara jag begränsar det till max 1 dag/vecka! Om man inte får njuta av det goda i livet, då missar man en hel del tycker jag. Livet blir ganska torftigt om jag inte får njuta av god mat och god dryck, och det måste få finnas utrymme för det i mitt liv. 
 
Vad vi anser är rätt väg för oss, det är förstås väldigt individuellt. Om man behöver de strikta reglerna för att kunna begränsa sig själv så är det bra för den personen. Det viktigaste är att vi för in de nya reglerna i vårt liv så vi kan få en hållbar förändring på lång tid, inte en quick-fix. Många lever ju enligt LCHF eller Viktväktarna resten av livet, och det är ju toppen! Huvudsaken det är en förändring för livet och att man mår bra av det. För mig funkar det dock inte alls med regler och förmaningar. Jag måste ha ett flexibelt sätt att få äta, och det har jag nu vilket jag mår bra av.
 
Man brukar säga att "alla blir salig på sin tro" och så måste det få vara. Det viktigaste är inte HUR du gör, det är ATT du gör. ATT du faktiskt jobbar för en bättre hälsa på lång sikt (och kort sikt förstås), det är din stora vinst. Inte HUR du tar dig till ditt mål. Det är individuellt och så ska det vara. Vad som funkar för mig funkar kanske inte för dig. Huvudsaken är att du hittar DIN väg till hälsa. DET är din vinstlott! 
Alla bilder lånade från Internet

Fredag med träning och mys

Idag har det blivit träning x 2. Det började med min morgonyoga som vanligt, men idag höll jag på lite längre eftersom jag inte behövde gå till jobbet. Så det blev väl typ 20-25 minuter kanske. Efter handling, lunch (gjorde glutenfria våfflor, kommer recept på det senare) och en stunds vilande på soffan så blev det lite jogging för mig, maken och sonen. Sonen tränar friidrott och han behöver nog träna upp kondisen lite, så vi ska börja dra med honom lite på våra joggingturer. Han ska dessutom springa några lopp framöver, så det är desto viktigare för honom att få upp flåset så han orkar. Nu sprang han 3,5 km utan några större problem, så vi är väl inte så oroade egentligen. Jag sprang ganska bra idag tycker jag och jag fick ner mitt snitt rejält. Men så sprang jag nästan 1,5 km oavbrutet och det är rekord för mig tror jag! Det känns så bra när jag ser resultat och märker hur mitt flås och min envishet ökas så jag håller ut ett tag till. Förut gav jag upp direkt, nu försöker jag "en lyktstolpe till... till nästa parkbänk..." osv, bara för att testa mina gränser. Hurra! Det går åt rätt håll. Nu känns det i ben och rumpa, så vi får se om jag vaggar omkring som en halt och lytt anka imorgon.

Efter middagen blev det ost och vin och min hemgjorda fikonmarmelad. Till och med sonen tryckte i sig en ansenlig mängd ost, kex och marmelad. Såhär glad blir jag av ost och marmelad. :)


När de andra äter godis så äter jag lyxiga, ekologiska medjooldadlar. De är så sjukt goda. Dyra som attan, men så värda pengarna då de smakar som godis. Det räcker med 2 dadlar så är jag nöjd.
 
Sammantaget så blev det en riktigt bra dag idag. 

Viktplatå?

God morgon.
 
Åh vad jag ruttnar ibland på det här med vikten. Vågen står stilla. Totalt tvärnitat. Det kan ju ha att göra med att jag:
1. Tränat massor
2. Ehh... ja, ni vet, "icke-regelunden-på-toa" (dvs förstoppad) Är det någon som vet om man blir mer förstoppad av glutenfri kost??
 
Jag vet att det kommer viktplatåer ibland, och då måste jag kämpa extra för att komma förbi den. Det här var den vikt jag stannade på för 2 år sedan när jag kämpade på, och här stannade jag jättelänge innan kroppen gav med sig och släppte på kilona. Jag var millimeter från att ge upp, men till slut lossnade det. Jag tänker inte ge upp nu heller, för jag vet att det kommer släppa så småningom, men HERREGUD så drygt det är att bara vänta och vänta och kämpa. Allt detta for nothing liksom. Däremot ser jag på bilder att det hänt saker. Sedan nyår har jag gått ner nästan 7 kg, och det är ju bra. Jag måste komma ihåg var jag startade någonstans, det är lätt att glömma ibland då fokus bara ligger i nuet.
 
Men jag ger INTE upp. Kämpa, Nina. Kämpa!

Gårdagens träning/Yesterday's training

God förmiddag!
 
Igår blev det en tur till gymmet igen. Jag, dottern och maken åkte medan sonen var hemma och grejade på med sitt. Så skönt när han blivit så pass stor att han kan vara hemma själv en stund. Han har mobil så han kan ringa oss om det skulle vara något. Vi var inte så länge på gymmet, kanske 45 minuter, för maken sträckte till ryggen i en maskin och då kunde han inte träna mer. Jag var i alla fall nöjd med mitt pass som var ganska intensivt ändå (syns på mina röda kinder...).
Benpress. När bilden togs hade jag "bara" 55 kg, men sedan ökade jag till 65. Då brände det skönt i rumpan.

Mycket koncentrerad och fokuserad. Axlarna är min svaga punkt. Har en lite stel axel så det är svårt att lyfta för mycket och dessutom är jag väldigt svag så det blir inte många kg där inte... Vad hade jag här, 15 kg kanske?

Nöjd och glad och röd.


Dottern och jag efter träningspassets slut. Pepp pepp vad duktiga vi är!
 
Om lite drygt en timme ska jag iväg och träna "Inspiration kettlebell". Ett inspirationspass för att få lära sig mer om vilka övningar man kan göra med en kettlebell. Jag gillar detta redskap, men behöver få lite mer inspo då det är lätt att man kör fast och bara gör samma saker hela tiden.
 
Hoppas ni har en bra dag!
 
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
In English:
Yesterday's training with my husband and my daughter. My son stayed at home, and I'm so happy that he is old enough to be left alone for a while. He's got a phone so he can ring us if there's something the matter. The training went really well until my husband hurt his lower back in one of the machines. You can see on my face that I worked hard and that I'm satisfied.
 
Today I'm going to the gym again to learn more about how to train with a kettlebell. I like kettlebells, but I want to learn new exercises so I won't get stuck with the exercises I usually do. New inspo is good for the training, I think.
 
Hope you'll have a wonderful day!
Visa fler inlägg