Det var ju passande idag när solen skiner och värmen är här. En underbar försommardag nalkas och i morse plockade jag fram min jeansjacka. Så härligt. Då är det sommar när jeansjackan kommer på. 

Men hörrni, det här med att "unna sig", finns det något mer missvisande ord egentligen?! När man säger att man ska unna sig något, då får det genast känslan av att "egentligen är jag inte värd det här men jag tar det ändå för att jag är ledsen/jag är glad/det är fint väder/jag umgås/whatever...". Det borde inte behöva ligga något skambelagt över ordet men det har kommit att bli det. Ett slags trots. "Jag VET att jag inte borde äta det där men nu unnar jag mig det för att...". Varför inte bara göra ett medvetet val? Jag äter det här nu, helt enkelt för att jag tycker att det är gott och jag vill ha det just nu. Sluta lägga skam över ätandet och istället vara medveten över de val man gör. Men gör jag ett medvetet val att ta den där chokladbiten/kakan/läsken/osten/whatever så måste jag känna att jag njuter av den här och nu, i stället för att känna skuld och skam och känna sig dålig. Vet man att man har utrymme för den så ska man njuta. Ta små bitar och känn hur de känns i munnen. Känn smaken och konsistensen och känn inåt hur det känns att njuta av den. Då behövs inte lika stora mängder av det man njuter av. Om man skuldbelägger något så har i alla fall jag märkt att jag äter snabbt och äter stora mängder utan att känna smaken egentligen, och jag mår dåligt över att jag äter fel och äter för mycket. 

Ikväll ska vi ut och äta/dricka något i stan, och jösses vad jag ska njuta!