Alltså jag är så sjukt stolt över mig själv! Sjukt! Jag har sprungit lite drygt 2,5 km i ett sträck, och det har nog inte hänt sedan... ja, jag vet inte ens om det någonsin hänt?! Jo, nån gång har jag väl sprungit långt, men det var nog länge sedan. Skolan? Jag lufsade verkligen fram måste jag säga, men höll mig "joggande" hela vägen. Jag ville hellre hålla mig igång och i långsamt tempo än att springa fortare och behöva stanna då och då. Från och med nu är det "bara" att utöka sträckan (tog bara 3,1 km) och öka farten sakta men säkert. Herregud vad jag känner mig duktig! Hurra för mig!