myTaste.se

Att unna sig

God morgon solstrålar. 

Det var ju passande idag när solen skiner och värmen är här. En underbar försommardag nalkas och i morse plockade jag fram min jeansjacka. Så härligt. Då är det sommar när jeansjackan kommer på. 

Men hörrni, det här med att "unna sig", finns det något mer missvisande ord egentligen?! När man säger att man ska unna sig något, då får det genast känslan av att "egentligen är jag inte värd det här men jag tar det ändå för att jag är ledsen/jag är glad/det är fint väder/jag umgås/whatever...". Det borde inte behöva ligga något skambelagt över ordet men det har kommit att bli det. Ett slags trots. "Jag VET att jag inte borde äta det där men nu unnar jag mig det för att...". Varför inte bara göra ett medvetet val? Jag äter det här nu, helt enkelt för att jag tycker att det är gott och jag vill ha det just nu. Sluta lägga skam över ätandet och istället vara medveten över de val man gör. Men gör jag ett medvetet val att ta den där chokladbiten/kakan/läsken/osten/whatever så måste jag känna att jag njuter av den här och nu, i stället för att känna skuld och skam och känna sig dålig. Vet man att man har utrymme för den så ska man njuta. Ta små bitar och känn hur de känns i munnen. Känn smaken och konsistensen och känn inåt hur det känns att njuta av den. Då behövs inte lika stora mängder av det man njuter av. Om man skuldbelägger något så har i alla fall jag märkt att jag äter snabbt och äter stora mängder utan att känna smaken egentligen, och jag mår dåligt över att jag äter fel och äter för mycket. 

Ikväll ska vi ut och äta/dricka något i stan, och jösses vad jag ska njuta!

Tre saker jag är tacksam för...

God morgon, solstrålar. 

När jag yogar så brukar jag avsluta avslappningen med att tänka på tre saker jag är tacksam för just idag. Det brukar ofta bli samma saker som t ex att jag är tacksam för att jag är relativt frisk och har fina barn osv. Men ibland kan det vara småsaker som jag är tacksam för just för dagen. Idag är jag tacksam för att jag ska ha min underbara termin 1-klass, för de får mig på så bra humör. Jag tror att det är viktigt att fokusera på det som är positivt i livet och att vara glad över att vi har det vi har i stort och smått. Det är lätt att glömma det i det stressade kaos vi ofta lever i, kryddat med allt elände i världen som florerar. Fokusera på nuet och var tacksam för det du har. 

Vad är du tacksam för idag?

Namasté. 

Sista vägningen på ett tag nu

God kväll.
Vilken dag. Fullt upp hela dagen så jag är helt slut i huvudet, och dessutom fick vi ett sorgligt besked om en bekant till familjen. Usch. En massa saker snurrar runt i huvudet nu. Ska snart lägga mig, men ska först skriva ett litet inlägg.
 
Imorse vägde jag mig för sista gången. Eller ja, det lät ju väldigt definitivt, men jag menar ju förstås på ett tag. Jag ska låta bli att väga mig nu fram till vi åker till Grekland om 2,5 vecka. Det ska bli spännande att se då var jag landar. Förhoppningsvis neråt, men det vet man ju aldrig.
 
Idag hade jag tänkt gå ut på en kvällspromenad, men så hamnade jag i telefon med syrran så där gick hela kvällen, hehe. Jag gick i alla fall på promenad på lunchen idag, så det blev ju i alla fall något.
 
Det här får vara mitt motto idag.

Slänga ut vågen?

Ikväll på min löprunda tillsammans med dottern (som gick ganska bra ända tills mitt dumma knä började krångla ungefär halvvägs så jag fick gå halva sträckan…) så kom vi att prata om det där med vikt, viktnedgång och vågen. Hon är smal och behöver inte tänka på vågen, utan det är jag som gör det. Periodvis så är jag nästan fixerad vid vågen och siffrorna. Jag väger mig varje dag och blir glad när det går ner och så (som idag) deppig när det går åt fel håll. Dottern kom med förslaget att jag borde låta bli att väga mig så mycket, kanske låta bli att väga mig på en månad eller så, och istället fokusera på hälsan istället för siffrorna i sig. Först lät det tokigt i mina öron eftersom jag är så van att väga mig och hålla koll, men nu under kvällen så har jag tänkt mer och mer på det och nu låter det faktiskt riktigt vettigt. Jag borde helt enkelt fokusera på mitt mående och min totala hälsa istället för att mäta mina framgångar i antalet kilon jag går ner. Visst är det viktigt också att jag går ner i vikt eftersom det är så pass många kg som behöver försvinna från min kropp, men det kanske kommer liksom automatiskt om man struntar i att stirra sig blind på siffrorna. Jag ska nog göra så tror jag. Mer fokus på hälsan och mindre fokus på antalet kilon.

Hon är klok ibland min dotter. Måste brås på mig, haha.

Men vågar jag? VÅG-ar… haha. Där fick jag till det.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

God morgon, finaste!

Sovit gott? Jag vaknade av en mardröm som jag haft någon gång tidigare också. Det handlar om att jag har en dag kvar att leva. Jag vet att ett visst klockslag ska jag dö, och paniken och ångesten stiger för varje minut. Usch usch usch! Det är så hemskt att uppleva det i drömmen, och när jag vaknar så vet jag inte om jag lever, om jag är död fast i himlen (eller var man nu eventuellt hamnar) eller om jag är vaken från drömmen. Hu. 

Imorse vägde jag mig och det går åt helt fel håll igen. Jag blir så himla less. Det är samma kilon som jag går upp och ner hela tiden. Jag äter bra och hälsosamt och tränar. Vad mer ska jag göra? Imorse kom jag på det jag tror är felet. Jag dricker för lite vatten! Jag är glad om jag får i mig en liter om dagen. Varför det är så vet jag inte. Jag älskar ju vatten, men jag glömmer bort det hela tiden. Imorse blev det två stora glas citronvatten, och nu på bussen känns det liksom... Ehh... Vill nästan be chaffisen trampa ner gasen lite till. Haha. 

Jag har en flaska vatten på jobbet och den ska drickas ur innan jag får gå hem. Nu är den bara på en halvliter så det får bli TVÅ sådana flaskor/dag. Basta. 

Hur man ser på sig själv

God morgon! 

Vilken härlig start på veckan med sol som värmer gott i ansiktet. För mig ger det en endorfinboost så jag klarar av dagen om den startar med sol. 

Hur ser vi på oss själva när vi ser oss i spegeln? Ser vi bara en fet, misslyckad person som bara borde ge upp eller ser vi en hälsosam person som kämpar? Jag själv varierar, men oftast ser jag en fighter som inte ger upp. Även om kilona tycks vara cementerade på min kropp så är det ändå en bättre hälsa totalt sett som jag strävar efter. 

Generellt tror jag att vi är för hårda mot oss själva. Om man blivit "van" vid att bli straffad av andra (mobbing, destruktiva relationer eller familjeförhållanden osv) pga övervikt eller Gud-vet-vad, och självkänslan bryts ner bit för bit. Vad ser man då i spegeln? En ful, värdelös människa. Jag kan sätta en bock på både mobbing och destruktiva förhållanden som gjorde mig till en osäker människa med otroligt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Idag har jag kommit vidare, men visst sitter taggarna kvar som skapar tvivel då och då. Då är det lätt att bli självkritisk. Dessutom matas vi hela tiden i media med att nyckeln till framgång är genom att vara smal. Är man då som jag fet, då får man veta vilken belastning man är för samhället, och att ingen vill ha en. Bara att ge upp alltså. Eller? Nä! 

Det är det här vi måste bekämpa. Samhällets syn på oss som (självförvållat eller ej) bär på en tung kropp som ger oss ohälsa. Vi är värda att finnas i samhället vi också. Stirra inte ner i min shoppingkorg på Ica och fnys om jag skulle råka ha något onyttigt i den. Du vet inte om det är jag eller någon annan som ska ha det som finns där. Låt mig finnas och hjälp mig istället för att lägga krokben för mig. 

Jag ser mig själv som en hälsosam människa, men så ser inte omvärlden på mig är jag rädd. Jag är fortfarande medicinskt fet, så fördomarna mot mig grasserar. Men vet ni, jag har börjat skita i det. Jag vet att jag äter hälsosamt och tränar regelbundet och det gör mig stark i tron att jag en dag ska ha en frisk, stark och hälsosam kropp så som omvärlden vill se mig också. Fram till dess kämpar jag på och fortsätter se mig i spegeln och säger till mig själv att jag är bra som jag är, men jag kan bli bättre. In time, in time. 
Frukost, Smoothie, Tankar om hälsa Grön smoothie, Hälsosam

Piggelinfrukost med grön smoothie och glutenfria knäckemackor

Gooooood morgon!
 
Idag är det fredag hörrni! Tjohooo! Jag älskar fredagar, trots att jag har lektion till kl 17... Men det är en rolig klass så det brukar kännas helt ok ändå.
 
Det råder ju lite delade meningar om huruvida frukosten är viktig eller ej för viktnedgång. Man har gjort studier om att frukosten inte är så viktig för viktnedgång som man tidigare trott. Däremot såg man att frukosten var bra för att hålla blodsockret i schack på eftermiddagen och kvällen och att energiförbränningen ökade vid fysisk aktivitet.
 
Jag tycker inte att man ska stirra sig blind på forskningsresultat. Jag tror att man själv vet vad man mår bra av, man känner sin egen kropp bäst och vet vad den reagerar positivt och negativt på. För mig är frukosten jätteviktig. Jag måste verkligen ha frukost i magen på morgonen, för får jag inte det så blir jag farlig för omgivningen när blodsockret sjunkit för lågt. Jag kan förstås klara av ett tag utan frukost, men inte hur länge som helst. Jag är en vanemänniska, och jag behöver min frulle för att må bra och slippa suget som gör att jag äter fel. 


Min piggelinfrukost bestod av en jättegod grön smoothie och två knäckemackor (glutenfria) med chiafrön. På dem hade jag Philadephia light, tomat, Herbamare och svartpeppar. MUMS!
 
Grön piggelinsmoothie:
1 ekologisk banan
2 färska, små dadlar
5 puckar fryst, ekologisk spenat
2,5 dl äppeljuice
1 krm vaniljpulver
1 tsk lucumapulver
 
Mixa ihop ordentligt och drick direkt.

Om kläders betydelse för joggingrundan

Men alltså. Tänk att kläderna ska ha så stor betydelse för ens joggande. Jag tyckte att jag hade ganska bra flow till en början, men så halkade byxorna ner så jag fick stanna av och dra upp dem. Så kom jag igång igen, men byxorna gled ner och korvade sig under det förhatliga magvecket så det var bara att stanna igen och dra upp dem. Jag försökte jogga en bit och försökte ignorera brallorna, men det gick sådär. Det kändes obehagligt så det var tyvärr bara att stanna. Tror jag stannade av farten 5-6 ggr för att dra upp byxorna. Otroligt irriterade. Därav den dåliga tiden... Det var ju tur att jag hade min vindjacka på mig som täckte magen, annars hade väl folk dött när mitt guppande magfläsk hoppade förbi dem, blottad för allmänheten. Hu!
 
Men jag väljer att tänka att det är för att min kropp börjar omformas så byxorna inte hålls på plats längre, att de helt enkelt är för stora. Kan det vara så? Det är nog dags att mäta sig igen, det har jag inte gjort på länge. Det är nyttigt att faktiskt använda sig av andra sätt att mäta sin hälsoresa än att enbart stirra på vågen och räkna kilon och hekton. Ofta ser man inte resultat på vågen, men om man mäter sig så ser man skillnad.
 
 
Varför finns inte "clothes" med som alternativ?!


Nu sitter jag nyduschad och njuter av min kopp pukka-te. Och nej, jag är inte sponsrad (I wish...). Dags att sooova.
 
Imorgon är det fredag! YAY!

"Den bästa dieten är den du slipper tänka på"

God morgon, solstrålar.
 
Inatt har jag fått sova lite bättre, tack och lov. Det var så behövligt när jag nu sov så dåligt igår. Det känns som jag ständigt går omkring med ett sömnunderskott, och den enda gången jag tar igen det är på sommarlovet. Då kan jag ligga i soffan och ta en powernap om jag är trött på eftermiddagen (vilket jag alltid blir), och jag behöver inte tänka på jobb och annat som stressar upp mig. Nu är det bara 7 veckor kvar på terminen, och de kommer gå så rasande fort!
Imorse läste jag en så bra artikel i DN, "Den bästa dieten är den du slipper tänka på"När man vill gå ner i vikt och få en bättre hälsa så ser man en massa dieter och annat som lovar en "quick-fix". Senast imorse såg jag en reklam på facebook som skrev att "mamman gick ner 20 kg på en månad med dessa mirakelpiller". Yeah right! Vi överviktiga är väldigt sårbara och går alldeles för lätt på dessa "mirakelkurer" för vi vill ju helst gå ner alla dessa kilon på nolltid. Helst över natten så vi vaknar upp morognen efter, smala, friska och starka. Been there, done that. Vad vi måste tänka på är ju att vi fått vår övervikt över lång tid, och då kommer det ta tid att bli av med övervikten också. Det finns ingen quick-fix whatsoever. Det är hårt arbete över lång tid som gäller.
 
Men det viktigaste som jag tycker, och som framkommer av artikeln ovan, det är att man måste sluta med dessa dieter (jag tänker typ fruktbantning, piller, flygvärdinnemetoden och liknande ensidiga svältkurer) som kanske ger resultat på kort tid, men man ger snabbt upp och övergår till vanlig mat igen och så är viktökningen där som ett brev på posten (i dessa dagar är väl kanske det en dålig liknelse när posten ska dra ner sin service och annat, men jag hade inget bättre att ta till...). Allt handlar egentligen om en livsstilsförändring! Jag måste förändra mitt liv. Det är jobbigt, ja, men nödvändigt. Jag måste inse att min kropp reagerar med att samla på sig överflödig energi med resultatet att jag blir överviktig, och om jag inte vill se ut så resten av mitt liv så måste jag förändra min livsföring. Men vad behöver jag göra? I artikeln står att träning har egentligen ganska marginell effekt på viktnedgång, vilket jag hört tidigare. Träningen ska föras in i det dagliga livet för att det ger positiva effekter på hälsan! Vi blir starkare, vi blir piggare, vi får starkare skelett (vilket är bra särskilt för oss kvinnor som har lättare att få benskörhet med åldern), vi får bättre syreupptag och vi blir (faktiskt) gladare och mer positiva av träning pga att våra "må-bra-hormoner" endorfiner släpps lös av träning och motion. Men motionen ger som sagt sällan ett resultat på vågen. Däremot ger det resultat på måttbandet, vilket är en helt annan sak.
Artikeln belyser att många dieter är väldigt strikta med vad du får/inte får äta. Den har många regler och många förmaningar. Jag tycker det är intressant att se på olika forum hur stämningen kan bli rent av hätsk om någon skulle våga sig på att avvika från dieten. Särskilt har jag sett detta på LCHF-forum där det kan bli väldigt tråkig ton om någon försöker tänja på gränserna och ifrågasätta. Jag har själv ätit enligt LCHF och jag kommer ihåg att jag kände mig helt värdelös om jag inte åt slaviskt enligt de strikta rekommendationerna. Samma sak med viktväktarna. Jag följer ett viktväktarforum på facebook, och där kan det bli riktigt dålig stämning om någon ifrågasätter något. Jag har själv gått ur viktväktarna eftersom jag anser att deras nya program inte riktigt passar mig och min livsföring. Jag vill inte leva med tanken att jag måste bokföra allt jag äter och få dåligt samvete om jag skulle få för mig att äta något som går "utanför mallarna" och ständigt gå omkring och tänka "kan jag äta det här" (jag återkommer med den tanken i ett annat inlägg längre fram). Jag vill kunna känna att jag kan äta allt, men inte alltid. DET är en sund livsföring för mig. Att jag ska kunna äta lite (med betoning på lite) godis eller chips, att få dricka mitt rödvin till maten, att få äta en klick bearnaisesås till grillat, att få njuta av en smaskig efterrätt... Det vill jag få göra, men bara jag begränsar det till max 1 dag/vecka! Om man inte får njuta av det goda i livet, då missar man en hel del tycker jag. Livet blir ganska torftigt om jag inte får njuta av god mat och god dryck, och det måste få finnas utrymme för det i mitt liv. 
 
Vad vi anser är rätt väg för oss, det är förstås väldigt individuellt. Om man behöver de strikta reglerna för att kunna begränsa sig själv så är det bra för den personen. Det viktigaste är att vi för in de nya reglerna i vårt liv så vi kan få en hållbar förändring på lång tid, inte en quick-fix. Många lever ju enligt LCHF eller Viktväktarna resten av livet, och det är ju toppen! Huvudsaken det är en förändring för livet och att man mår bra av det. För mig funkar det dock inte alls med regler och förmaningar. Jag måste ha ett flexibelt sätt att få äta, och det har jag nu vilket jag mår bra av.
 
Man brukar säga att "alla blir salig på sin tro" och så måste det få vara. Det viktigaste är inte HUR du gör, det är ATT du gör. ATT du faktiskt jobbar för en bättre hälsa på lång sikt (och kort sikt förstås), det är din stora vinst. Inte HUR du tar dig till ditt mål. Det är individuellt och så ska det vara. Vad som funkar för mig funkar kanske inte för dig. Huvudsaken är att du hittar DIN väg till hälsa. DET är din vinstlott! 
Alla bilder lånade från Internet
Visa fler inlägg