Igår kändes det lite kymigt när jag inte kände att det hände något med min joggning. Jag VET ju att det tar tid, och jag VET att det är min otålighet som gjort att jag alltid ger upp. Jag VET också att jag kan, eftersom jag hade mycket bättre kondis förra försommaren. Jag måste bara fortsätta att kämpa. Det gäller ju som sagt min resa för livet.

 

Tyckte det här citatet var så passande. Även om det känns tungt och trögt så är det bättre än att inget göra.