Hur ser vi på oss själva när vi ser oss i spegeln? Ser vi bara en fet, misslyckad person som bara borde ge upp eller ser vi en hälsosam person som kämpar? Jag själv varierar, men oftast ser jag en fighter som inte ger upp. Även om kilona tycks vara cementerade på min kropp så är det ändå en bättre hälsa totalt sett som jag strävar efter. 

Generellt tror jag att vi är för hårda mot oss själva. Om man blivit "van" vid att bli straffad av andra (mobbing, destruktiva relationer eller familjeförhållanden osv) pga övervikt eller Gud-vet-vad, och självkänslan bryts ner bit för bit. Vad ser man då i spegeln? En ful, värdelös människa. Jag kan sätta en bock på både mobbing och destruktiva förhållanden som gjorde mig till en osäker människa med otroligt dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Idag har jag kommit vidare, men visst sitter taggarna kvar som skapar tvivel då och då. Då är det lätt att bli självkritisk. Dessutom matas vi hela tiden i media med att nyckeln till framgång är genom att vara smal. Är man då som jag fet, då får man veta vilken belastning man är för samhället, och att ingen vill ha en. Bara att ge upp alltså. Eller? Nä! 

Det är det här vi måste bekämpa. Samhällets syn på oss som (självförvållat eller ej) bär på en tung kropp som ger oss ohälsa. Vi är värda att finnas i samhället vi också. Stirra inte ner i min shoppingkorg på Ica och fnys om jag skulle råka ha något onyttigt i den. Du vet inte om det är jag eller någon annan som ska ha det som finns där. Låt mig finnas och hjälp mig istället för att lägga krokben för mig. 

Jag ser mig själv som en hälsosam människa, men så ser inte omvärlden på mig är jag rädd. Jag är fortfarande medicinskt fet, så fördomarna mot mig grasserar. Men vet ni, jag har börjat skita i det. Jag vet att jag äter hälsosamt och tränar regelbundet och det gör mig stark i tron att jag en dag ska ha en frisk, stark och hälsosam kropp så som omvärlden vill se mig också. Fram till dess kämpar jag på och fortsätter se mig i spegeln och säger till mig själv att jag är bra som jag är, men jag kan bli bättre. In time, in time.