Alltså, jag är så stolt över mig själv! För första gången i mitt liv har jag faktiskt genomfört ett lopp! Jag har aldrig tidigare varit en springande människa direkt (även om jag tränat löpning i viss mån när jag var yngre), men jag har aldrig "tävlat". Så nu gjorde jag slag i saken när sonen ändå skulle göra ett lopp och även vuxna kunde delta. Då passade jag och maken på. Det fanns två distanser, 3,4 km och 10 km. Det fanns ett knattelopp på 700 m för barn upp till 10 år, men det tyckte sonen var för kort. Han ville ha ett "ordentligt" lopp att springa, så det blev 3,4 km för oss alla. Min bana som jag brukar springa här hemma är på 3,6 km så jag tänkte att det här ska väl gå bra. HA HA HA! Tillåt mig skratta. Jösses vad tungt det var. Flåset var obefintligt, och benen tunga som bly. Jag har inte sprungit på över 2 v pga påsklov och så en seg förkylning på det, så en sluttid på 29,15 min och en km-tid på 8,35 skvallrar om en inte alltför bra kondis.

 

Jag hängde på ganska bra första km, men så kom en mördande uppförsbacke, och då var jag tvungen att gå. Efter det gick det så trögt. Sista km gick jag mer än jag sprang. Terrängen var ganska kuperad och jag orkade verkligen inte springa i uppförsluten. När jag väl kom i mål så sprang jag verkligen på sista reserven. Har nog sällan varit så slut som jag var då. Hu! Jag var helt övertygad om att jag var en av de sista i mål, men jag hade ju faktiskt 30 st till efter mig! Så jag var inte sist. Det känns faktiskt bra att veta att det fanns de som hade sämre kondis än jag, hehe. Jag måste få upprepa att jag är så himla stolt över mig själv att jag genomfört loppet. Jag blev så taggad att fortsätta springa nu, så nu jädrar i min lilla låda ska det bli springa av!

Målgång. Maken och sonen var i mål ett bra tag innan mig och jag kastar ett öga på klockan när jag passerar mållinjen.

Så nöjd och stolt!

Jag och sonen. Det gick jättebra för honom. Han har bra kondis och sprang hela vägen runt. Tyvärr var det lite halvdassigt väder just under loppet, men efteråt var det soligt och varmt. Vi käkade hamburgare efteråt och väntade på prisutdelning och utlottningar. Tyvärr missade jag ett pris med ETT enda nummer. Jag hade 190 och de ropade upp 191...! Gaaah! Samma för maken, det var också något nummer ifrån... Vi har verkligen otur med lotterier och sånt. Vi vinner verkligen aldrig något, och vissa familjer vinner allt. Familjen bredvid oss vann flera priser! Grrr...

 

Jaja. Kvällen avslutades på vår lokala indier med god mat och en kall öl. Mums. Nu jäser vi i soffan och snart blir det sängen för mig. Imorgon är det husvisningar som står på agendan.

 

Hoppas ni har/haft en fin lördag!