Nu har jag varit borta från bloggen ett tag igen. Jag har besökt makens syster med familj uppe i Kiruna (eller i deras stuga utanför Kiruna om man ska vara petig). Vi har haft en helt fantastisk påskvecka där med mat, vin, bastu, skoterfärder, pimpelfiske, grillning, solning och avslutade med en pimpeltävling. Vi hade tur med vädret (som alltid när vi är där i påsk) nästan hela veckan. Sol och varmt (iallafall varmt med Kirunamått mätt om man betänker att det är mars...).

 

Vi började med att åka till Ishotellet i Jukkasjärvi. Det är en tradition att göra det när vi kommer upp. Även om det är sjukt dyrt så är det så kul att se hur de olika rummen ser ut. I år hade det börjat smälta lite i förtid så baren kunde vi inte gå in i. Den var stängd, liksom flera rum. I andra rum droppade det rejält från taket så det var nog bara dagar kvar innan de också stängde. I år var det i alla fall bättre än förra året då det var rent av tråkigt. I år hade de finare rum, men kyrkan var tråkigare än förra årets.

Påfågelrummet var helt klart det läckraste i år.

Väggdekoration vid entrén.

Får.

En jättefin sköldpadda.

De samiska gudarna: solguden, åskguden, jaktguden, schamanen och vindguden.

Elefantrummet.

Istronen.

Kokkaffe vid elden. Svårslagen smak.

En underbar dag ute på isen (och i skogen) med pimpelfiske och mat över öppen eld.

Rökt renkött och gurpi (renfärs som kryddas och lindas in i renens bukhinna (?) och därefter röks) steks över öppen eld. Så galet gott.

Min fångst. En liten rackars abborre, resten småmörtar.

Ett glas vin vid elden i stugan. Njutning 2.0.

Abborrarna steks på kvällen. Alltså hur gott?!

Pimpelfisketävlingen. Ca 800 personer som tävlade! På den här bilden ser man bara ca 1/3 av alla tävlande. Ingen fisk fick vi tyvärr, men det var en härlig dag i alla fall.

 

Nu är vi hemma igen med sinnet fullt av härliga upplevelser och kroppen fylld med god mat. Tyvärr visade det sig på vikten också... Ähum. På 1,5 vecka hoppade vikten upp 4 kg! Jaja, det är smällar man får ta. Jag har njutit helt obeskrivligt, och det får man inte glömma bort. Nu är det bara att kavla upp ärmarna igen och kämpa vidare.

 

Heja mig! In i kaklet bara.